Jag vaknar och hör regnet smattra mot fönsterbrädan
och vinden formligen kastar sig fram
och snor sig runt trädens stammar och grenar
våldsamt och obarmhärtigt sliter de av de vackra
spröda mångfärgade löven på trädens grenar
och jag hör ett vinandet när det uppstår en tomhet
mellan bladen och grenarna, precis som om träden
gråter över sin förlorade klädedräkt.

Himlen gråter säger någon,
eller änglarna gråter, säger man när regnet faller
men jag tror att det är molnen som gråter,
inte av sorg utan av lättnad för nu får de finnas
utan att alla skäller över det dåliga vädret
nu kommer den vackra årstiden hösten, när det
skall regna och blåsa och storma, och vi kan inte klaga
för det är så den verkliga hösten skall vara.