Atlantångaren tuffar muntert fram mot min förlamade kropp
Jag sprattlar desperat bland isflaken när propellerns strömmar griper tag runt mina anklar
Med vattenfyllda lungor sugs jag ner i djupet för att förvandlas till köttfärs

Är det kallt här inne, eller är det bara jag?

Vidriga avskum
Patetiskt sprattlar du när du ser vägs ände komma krypandes mot din såriga kropp
Som den fullständigt kollapsade önskedröm du tror att du lever i

Hånfullt stirrar de äckliga ludren till så kallade societetslejon när de passerar
Fastän en miljon snövita likmaskar långsamt äter sig ut från baksidorna av deras ögon
Hostandes drar jag ett bloss på cigaretten medan tusen olika sjukdomar förtär mig inifrån

Jag vill täcka hela det här jävla betongkomplexet med napalm och se alla drömmarna vrida sig i plågor…