Det är nedsläckt inuti lägenheten,
förutom på skärmen,
över diskbänken,
och inne på toaletten,
där något far runt ibland kakelplattor,
inlockat igenom ett öppet fönster.
Andra har dött där innan,
på golvet under handfatet,
söndertrampade,
nersnurrade,
eller indragna i påsar.
Ser så vilsen ut,
spretig och skör,
men genomsvettigheten i din frihetstörst aktiverar min apatiska kväll.
Du är insekt jag är människa men jag känner ett släktskap,
så hämtar ett glas ifrån diskstället,
fast du kan inte lita på mej,
jag fångar dej mot din vilja,
släpper ut dej i det vilda igen.
Vrider om,
nu är här inte lika väggar 4.