I en bil en högdragen och arrogant min när han kör ut ur våra liv. Bort från Amerikaval, bort från drömhoppas. Gul är tillika tvillingens färg, och han är två människor. Gula dina kläder, guld dina stövlar, bärnsten dina kavajer och en stor portionssnus. Under läppen en snödriva. Klara rör med hand i skivaffären och skvallrar att det inte är många som köper hennes skivor längre.

Det möbleras om i rummet bredvid likt en man. Det här var mina råa miljöer. Här såg jag hur han kokade morgon som kväll olika fiskbitar, säg.

Han dricker fläckad caffe macchiato som här kostar en spottstyver. Om Pearl tittar i sin mobil ser han en flygplats i Prag som hämtas automatiskt, fast han inte har ställt in det så.

Och han ser hur kallt det är i Prag, minus 30 grader. Han bär redan en pälsmössa, en enkel smoking och frack, och det till synes tysta privatlivet. Han är inte med på Facebook. Ingen vill besöka han där kufen, ändå är han nästan alltid bjuden någonstans.

Han får inbjudan, och går.

Han är på andra ställen på grund av detta. Sjunker ner i soffor. Allt har blivit tystnad. Är han kreativ om musiken snart tystnar? Jag tror inte att man behöver skriva. Jag tror inte att det är något behov han har men vad tror du? Pearl som var allvarlig, grubblade över något, någon. Det här var på natten och han borde sova. Inga läkemedel hjälper. Det regnar. Man sover över, men man sover inte. Ska leva igen.

Han hade ännu inte sett mycket. Det fanns ingen känsla av nu. Han visste inget förutom att det var nollgradigt och vinter, men att han kände sig varm. Som att hans blod kokade. Och han tittade på mannen i spegeln och gjorde den förändringen.

Han undrade över sin klädsel. Vad är känsla och vad är kropp?

Jag lät mina broderade bröst växa. Broderade av tyg. Mat så att det räcker. Du får vad du vill ha. Dubbel-cd med Streaplers, skenar in i något, sparkar bort fimparna som ligger under fönstret med kådabitar i. Hemma igen efter en sådan arbetsvecka, och så brann det i hans knut i en hög papper. Men det var aldrig någon fara, dock är det en jämn eld som aldrig, på mitt sätt, rörde hans fot och en pilot som kör iväg honom på en färd av virrvarr. Jag tyckte inte längre om honom. Och jag tyckte inte om många saker som han sade, att Khamsi och Nour borde åka tillbaka till där de kom ifrån.

Han var i rummet, och vi måste befria oss. Han påverkade oss mycket. Den mest yrande journalisten. Varje kväll smällande prylar, knark som hjälpte honom i hans skrivande, en lukt av krut, fyrverkerier. Till och med H. Tänk att personen som pratar visa ord på radio, har stått här nattetid hos dig.

Anna tillfredsställer alltid. Spelar hög musik och ligger på en bordsskiva av marmor och ler, men aldrig med ögonkontakt. En högre eller lägre ort, beror på hur man ser det. Nästan alla har sådana här fantasier någon gång under sina liv. Hon bor senare i ett högre medvetande med läsandet av noter på sitt samvete.

Jag önskar att jag den gången kunde ha läst något i hennes ansikte som nu var allvarligt som en grav, vass, sorglig i blicken. Låt det ta dig vart du vill, det var ett misstag att hon ringde dig.

Hon måste gå nu. Hon är kvinna, blöder. Var en total främling kvällen innan. Du måste ta det försiktigt med henne.

Kommer jag kanske att övernatta efter att vi sitter och pratar? Vi har så svårt att låta bli att gräla om. Vad som är en småsak för en flata. Det hade inte hänt om hon inte hade vetat så förbaskat mycket. Om samhället var hon påläst, besatt att vara insatt. Jag har själv ingen politisk övertygelse.

I mars, den 15:e kom den snö februari fick vara utan. Jag ställer mig i duschen under hennes lägenhet som också döljer ett kallt badkar. Och ur det badkaret kryper ett litet barn fram, som liknar på mig.

Och snart händer det igen. Jag ställer mig där. Utan att använda någon tvål, bara det heta vattnet får utföra massage på mig. Och jag tar lite deodorant, några sprut av en damparfym. Badkarskranarna som en tiara av vatten faller till golvet. Ute står en fe, och vad händer med mig då? Transverberationssåret.

Papperskläderna ökar i sitt tempo som i en refug som jag låter glida ner mot en sil av schampo. Här, nakna, någonstans.

Hon väntar utanför något rum med en plan. Jag ser mitt gamla skinn försvinna och blir märkligt förändrad av hennes öde. Ner mot fasader av hennes skärgårdshus, nya utkanter nära inpå min kropp.

Tittade på vad jag hade skapat.