Det sägs att barndommen är starten på allt, det sägs att det är det som definierar dig livet ut. Såren, ärren, tårarna, lyckan allt det där kommer definiera dig. Du förstörde min barndom med dina elaka ord, med dina slag, med dina hot, du fick mig känna mig så liten och betydelselös.
Jag vet att det inte var ditt fel, att du är sjuk att du också har ärr från din barndom som definierat och påverkat dig. Jag vet att du inte är ond, att du alltid velat väl, att du alltid trott att pengar ska lösa allt men du förstörde mig.
Varje gång någon påminner om de dåliga sidorna av dig gör det ont, varje gång någon närmar sig våldsamt får jag en tillbaka blick i det som var.
Det värsta är nog att jag inte vet om jag älskar dig för att jag vill eller för att jag måste.