Jag mötte dig en halvkylig natt i mars. Jag mötte dig för att jag behövde möta dig. Vårat första möte var magiskt från början till slut. Allt från att dansa i en svettig lokal till att skratta under månljuset och dela hemligheter som ingen egentligen borde veta om en. Sånt där som man bara inte berättar för en främling.

Du var allt jag någonsin velat ha och dina hasselbruna ögon skimrade i soluppgången och bara där visste jag att du var den jag väntat på i 20 år.
Vår första kyss på en vespa mitt i Barcelonas gator och jag lovar och svär livet stannade, ingen tror mig men för de sekunderna stannade hela jorden.

Jag älskade dig från och med den kvällen och kommer alltid att älska dig även om tiden aldrig kommer stanna sådär igen.
Det svåraste jag någonsin försökt göra är att glömma dig och ikväll inser jag att detta aldrig kommer ske.