Satte mig på balkongsgaveln och beundrade,
beundrade hur hösten hade slagit sina spår utan att jag ens märkt det,

beundrade hur mörkret inte hade slagit sig in på mig ännu,

beundrade alla löv som fallit men även de som ännu inte nåt det slutgiltiga,

beundrade att under denna årstid lös ögon mer än vanligt,

solen färg förändrades till en mer orange,

men mest av allt det som varit, försvann graciöst och långsamt,
som en svag vind som man endast känner om man stannar upp och andas ut.