Du fyller minuterna

Ett ögonblick stillnar
sekunderna tar inte slut
visarna går runt urverket
liksom katten kring het dag.
Livet är coolt
livet är hett
att jag bett om lite kyla.
Jag går ut i blåsten
vaknar till
allt klarnar
till ögon jordiskt blåljusa

du dyker upp framför mig
som längtan i mina drömmar.
Den bästa vilan är du i strävsamma
eller varför inte lata liv (sa latmasken).
Gå upp tidigt för någonting
att arbeta eller bara få vara till.
Att syssla med intressen och
pyssla med resultat, jamen mål i livet
måste man väl få ha.


Vara hemma för att bli till skrift
och vila i sig själv.
Det är då jag inlåter mig
med ingivelser och experimentet.

Mitt mantra vore att inte ta det för lugnt,
men det är gott så.
Ett liv med stilla ögonblick fylls ändå upp
med ilande minuter på skogsstigar
och i staden under hustaken,
där kan också ugglor sitta.

Jag står där redan, framme
vid en busshållplats under ett träd.
Farligt att missa stationer på vägen,
säger en annan resenär.
Hellre lite äventyr och att vara i tid,
svarar jag.


Hur tomt skulle inte livet vara utan ett du,
så instängt och trist, att man i så fall
måste öppna dörren och gå ut.
Och hoppas att du förstår min ansats
att ta sats från den våglängd jag står på.

Stunderna som infunnit sig som ljusa minuter
eller skugglika avsatser kan man aldrig ersätta.
De följer oåterkalleligt med som beständiga minnen.
Ingen är oersättlig, varken du eller jag för varandra.
Man kan uppleva det så i kärlek, stilla ögonblick.
Och en vilja att existera.