Låt mig vila
på ytan
likt näckrosens blad
stilla få gunga
på tillvarons skikt
mellan sömnlösa krafter
o himlens arkad
där som Intet är Allt
bortom leda och band
så vilsen
o pressad
en vådlig balans
vid förvirringens rand
väl förankrad
i dunkeldjupets nåd
vaggas livsgnistans
pulserande tråd...
Jag vill ropa i natten
i oändliga rymden
söka klarhet
i evighetens stjärnljus
en ordlös monolog
endast vinden ger svar
genom lundarnas
rofyllda sus
Bultande missmod
tärande grubbel
jag vill gråta
tusen uppdämda tårar
må de flöda i natten
för att dränka dem sen
en o en
uti livets syndfria vatten
Kom ljuva gryningsljus
du kärlekens dimhöljda gåva
kom famna mig mjukt
o viska mig framtidens tröst
säg mig;
vari ligger styrkan
min Gud,
väck mig varligt
ur min ängsliga skrud
för jag vill inte drunkna
jag längtar skeenden
nå livets lustfyllda bölja
med vidöppna kronblad
få stråla i vitt
o åter höra vågorna
klucka invid hoppets
solstänkta strand...
~*~ * ~*~
© Chawa 2014-08-25
Eget foto: Ur kollektionen Green- Törnqwist. © "Näckros"
Nästa text
Föregående
Se alla
