Sommardagarna var så ljuvligt vackra här
nu gäller det att vara tapper
när det mot höst bär
och det gråa sitter
fast på en som ett klister
och bara hoppas på då
att höstens blad lika färgglatt
brister ut med ett glädjeskratt
som sommaren gjorde förut
det är ju färg var dag
som vi alla väl behöver
för att orka fullt ut
utan den tar ju vår ork
absolut slut och hur
skall vi sen kunna
klara livet här
utan ett gott krut?