hjältens blues spelade den kvällen
då du äntrade ditt eget chinatown

de rökigt blå väggarna blev röda
och skotthålen perforerade plåt

gud såg en nytta i din låga
tyngdpunkt och pingpongsnabba hand

clementine sjöng en trad i sitt skåp
när du kröp under trappan

eurydike vände sig och skrek
för dina döva öron

som du tjugo år senare frågade
hennes mor varför

du må nu vara en sjuk mördare
en halvdöd krymplings ånger

du må nu glömt din mojo
under triviala kuddar men

hjälten spelade sin blues den
kvällen osedd av din vredes triumf och

denna oskrivna tortyr som du
skuggade undan döda smurfar och smack