Fyra figurer befinner sig på skilda håll i Universum, i varsin belägenhet. Vi får följa dem i deras miljöer och föreställningar som skiftar mellan säregna former av mänskliga vanligheter. Figurerna har just fått reda på att de är med i samma tv-serie.

Serien börjar sändas direkt den första september år tjugohundrafjorton. Var och en håller som bäst på att bestämma sig huruvida de ska tro eller tvivla på detta faktum. Kommer somliga att försöka kommunicera med de andra? Kommer majoriteten att nöja sig med monologer? Vem har skapat detta absurda påhitt? Är man verkligen bara fyra eller kommer man låta sig utvidgas till sju, kanske rentutav åtta?!

Signaturmelodin består av några spridda, glättiga toner på cittra, som avbryts av den arga orgeln, försvinner ner i en knappt hörbar säckpipa, och till sist förvandlas till upphöjda harpoharmonier.



1

Marionette Markatta hänger i hotell-lobbyn. Tavlan som hon hänger i byter plats från kväll till kväll. Hennes jobb går ut på att räcka gästerna respektive nyckel. Det var tidigare en tung uppgift, som nästan krävde en knekt. Numera är korten så lätta att Marionette av misstag delar ut fler än det antal som bor i rummet. Hon kompenserar genom att peka ut för turister vilka katedraler de måste besöka före de dör. Fröken Markattas hobby består i att hålla burlesquea shower i hotellbaren - när direktören gått och knytit sig. Marionettes lemmar är tunna som spindeltråd, fastän hon i spegeln tycker att de liknar en älgkos. Hursomhelst lyckas hon hantera pekskärmsmobilen, koppla på wifi:n, och smart nog ge oss sin respons den vägen:

"Hmm, låter spännande att jag är med i någon tv-serie! Undrar bara vilka som tittar...? Vill ju inte vifta med mina ben i onödan. Men det är klart, alltid kul med lite övning i mysterium?! En snutt om måndagarna skall man väl orka med - eller kör vi på freda dessutom...?"



2

Björn-Tomas Träslöjd står och hyvlar ännu en bräda i sin skönaste slöjdsal. Borren har gått varm många varv och sågspånet ligger i drivor längs bänkarna. En och annan sickling kan skymtas mellan rubankarna. Björn-Tomas blir alltmer förtjust över virket för varje möbel som framträder. På tapeten den här lektionen står ett litet skåp som kommer att stå i ett ofantligt dockskåp. Det dröjer innan eleverna skall anlända, så magistern hinner fundera samtidigt över sin medverkan i tv-serien:

"Säkert är det Syster Symaskinsstygn som har utsatt oss för nåt practical joke?! Fast har ju ej fått rätsida på vilka de övriga sex deltagarna är. De får gärna vara kursdeltagare på kvällstid, då kan vi köra en dokusåpa med bara ren slöjd för hela fåtöljen!! I varje fall jag kommer att karva ihop minst en säng, så får de andra känna på vilka material de vill..."



3

Hazze Zebraschack sitter mitt i rymden, i ett ofantligt högrest kontrolltorn. Han är uppkopplad mot jordklotet och fördelar sitt intresse mellan två skilda skärmar. På den svarta spelar Hazze på hästar, ibland på damer. På den vita skärmen forskar han kring hur flamingos kan förmodas löpa fortare än möss under särskilda betingelser. Ur bakgrundsbruset, långt bortanför skärmarna, hörs Glasgow Owl läsa sina sagor. En gång i forntiden bodde ugglan personligen i just det kontrolltorn som Zebraschack nu besitter. Det var innan Hazzes släkt hade bevisat att även zebror har i rymden att göra. Åtminstone ger dem jordklotet viss kredit för varje rad de sänder över, parallellt med skydd mot fåglars alltför frågvisa kritik. Redan första natten i loggboken har Zebraschack uppenbarligen noterat:

"Huvudskälet till att vi icke kunnat flyga sedan före Kristi, utan åter fått vänta till förra seklet, torde stå att söka i de bevingade sällskapens inre strukturer. Tag som hypotes att jag vore Svarte Orm i den världsberömda tv-serien, varav följer att mina assistenter saknar blekaste aning om hur vi transporterar oss från ena skepnaden till nästa... Då skulle jag föregå med ett hemskt gott drag som ger drottningen exakt det sorts skratt som hon undermedvetet undvikit sedan sent 1400-tal. Vilket sedermera medförde att de största rymdkrigen aldrig blev av..."



4

Eva-Agnes Rävling Granatäpple ligger mitt i sin trädgård och zappar mellan alla kanaler. Nyss fick hon in den där man bakar lussekatter året runt. Nu kan hon plötsligt bara se höstlöv som brinner mot den blåaste himmel. Nästa kanal visar högutbildade akrobater som åker rutschbana i rymden. Eva-Agnes trycker fram till väderleken och får sig en åskskur av exkluderande åsikter. Hon vrider sig om på mage. Hara Krishne håller privata sändningar från en kanal hon hade glömt fanns. Programmen avbryts emellanåt av att trädgårdstomtarna rusar förbi och bjuder gumman på äpplen eller på svampar. Som den Rävling hon är vill hon hellre ha en tupp, men säsongen serverar vad den gör. Därför drömmer hon sig bort mot påsken på nytt:

"Minns när vi var en del av den alternativa julkalendern, hur vi fick det omöjliga pusslet att passa ihop... Likt oräkneliga kärnor insprängda i det stora, gåtfulla äpplet! Eller var det ett ägg? Ingalunda spelar någon roll vilka sorts slott, kojor och gärdesgårdar som vi förväntas bygga eller ej bygga - jag kommer ändå att älska dig förevigt!! Jo, det kan gott vara så att jag är med i serien, men misstänker ändå att våra glansdagar på jorden är förbi. Meddelandet måste ha blivit sänt till fel person...?"