Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Dialogen som verktyg

Jag sitter i ett rum
med personer
som skrattar för sig själva
med skärmar framför
sina ögon
med någon rubrik
som generaliserar
reducerar
människor till siffror

jag öppnar munnen
för att tala
om kärleken

möts
av tystnaden
i ett rum fyllt
av reproducerade "sanningar"




Fri vers av menspoeten
Läst 269 gånger och applåderad av 20 personer
Publicerad 2014-09-04 15:27



Bookmark and Share


  Magica VIP
Mycket bra och målande beskrivet!
2014-09-10

  genni VIP
En väldigt stark text, gillar!
2014-09-09

  träsnidaren
Så mycket igenkänning.
Fint!
2014-09-06

  Lars Hedlin VIP
Stark denna känsla.och du förmedlar det mästerligt!
2014-09-05

  Maria Sundelin VIP
Ja, ibland är det som om vi bara lever på nätet.
2014-09-05

    nånja
good!
2014-09-05

  J. Herward VIP
Värmande dikt, i tider, i rum, där vi som samhälle växer ifrån varandra och värdegrunder så som gemenskap och empati, går förlorade. Hur mycket smärta kan vi ta innan våra händer domnar?

Det finns en djup mening i din dikt.
God form!
2014-09-04

  Anya VIP
Här lyckas du med få ord fånga en stämning i ett rum fyllt av människor och datorer. Jaa så läser jag. Reproducerade sanningar...så jävla bra! Jag ler och läser.
2014-09-04

  Connie VIP
Så himla bra du är!
2014-09-04

  Marita Ohlquist VIP
Lysande!
2014-09-04

    ej medlem längre

Dessa rader grep verkligen tag
Du är så bra Denise ...
2014-09-04
  > Nästa text
< Föregående

menspoeten
menspoeten