Dialogen som verktyg

Jag sitter i ett rum
med personer
som skrattar för sig själva
med skärmar framför
sina ögon
med någon rubrik
som generaliserar
reducerar
människor till siffror

jag öppnar munnen
för att tala
om kärleken

möts
av tystnaden
i ett rum fyllt
av reproducerade "sanningar"

Fri vers av menspoeten
Läst 440 gånger och applåderad av 20 personer
Publicerad 2014-09-04 15:27

Skriv ut
Spara som PDF

Magica Mycket bra och målande beskrivet! 2014-09-10

genni En väldigt stark text, gillar! 2014-09-09

träsnidaren Så mycket igenkänning. Fint! 2014-09-06

Lars Hedlin Stark denna känsla.och du förmedlar det mästerligt! 2014-09-05

Maria Sundelin Ja, ibland är det som om vi bara lever på nätet. 2014-09-05

nånja good! 2014-09-05

J. Herward Värmande dikt, i tider, i rum, där vi som samhälle växer ifrån varandra och värdegrunder så som gemenskap och empati, går förlorade. Hur mycket smärta kan vi ta innan våra händer domnar? Det finns en djup mening i din dikt. God form! 2014-09-04

Anya Här lyckas du med få ord fånga en stämning i ett rum fyllt av människor och datorer. Jaa så läser jag. Reproducerade sanningar...så jävla bra! Jag ler och läser. 2014-09-04

Connie Så himla bra du är! 2014-09-04

Marita Ohlquist Lysande! 2014-09-04

ej medlem längre Dessa rader grep verkligen tag Du är så bra Denise ... 2014-09-04