Som kaninen i Alice i Underlandet
med blicken ständigt fäst
vid den digitala klockan
17:17 blinkade den
jag skulle komma försent
alla klockor visade fel tid
jag skulle komma försent
skakade människors axlar
frågade dem om rätt tid
alla sa olika tider
hur kan så många
klockor och människor
vara oense om vad klockan är
jag skulle komma försent
bussen mina fötter steg på
gick åt fel håll
hamnade i ett annat sorts underland
det fattades magiska älvor
blev välkomnad in
i ett hus med vita knutar
där alla hade kläder
från en annan tidsepok än min
jag fick äta hur många
kakor som helst
bara jag inte gick därifrån
17:17 blinkade tiden
jag tackade för mig
nu måste jag faktiskt bege mig
någon kan ju sakna mig
fadern i huset blev förargad
han skulle nu ta död på mig
till skogen flydde jag
jag sprang tills benen brann
där var jag osynlig för hans
ilska
där kunde jag inte dö
men heller inte hitta
vägen hem