Ute i naturen är det vackert,
men något även vemodigt,
solen skiner alltfort men allt mer
i en kortvarigare tidtabell!
Inom kort leves period då den
endast tittar fram bakom molnen
till slut bakom synranden
generad, nästan med bön om förlåtelse!

Morgnar är fräscha, gräsmator daggvåta,
spindelvävar står i vattendroppar,
avslöjs i gryningens skimring.

En dag börjar det blåsa,
först en bris, sedan vindbyar,
slutligen en blåst från sydväst.
Den första höststormen.
Står gärna vid dånande hav i hård blås,
salthavsvatten
spolar mitt ansikte av bekymmer,
jag rentvår mig, jag pånyttfödds,
det är inget hundväder till mig, sämre
skulle vara en vind från norr eller öst,
då jag får gåshud!

När det regnar på hösten
är skyarna tungt övertäckta med moln,
molnen nästan kysser grankronor.
Då och då överraskar ett vilt ösregn,
det är åska i luften.
Sedan är det över lika snabbt det började!
Det klarnar upp, luften blir kyligare.
På morgonen dansar dimälvor vid tjärnar,
landskapet slumrar i bomull,
all bakgrunds konturer ligger mjuka,
allt är matt pastellmålat!

Då dimman skingras blottas höstens färjer,
sista flyttfåglar sitter på ledningar,
samlar styrka före en lång flygresa ut till söder.
Snart är världen omkring tyst, men vacker.

Höst är här!

© Heikki Hellman 2014-09-14