När man kommer hem från skolan och det står en inramad bild på dig på köksbordet. När man ska öppna kylskåpet och ser din dödsannons. När man tittar in i garderoben och ser den svarta klänningen. När man träffar farfar. När man ser tårar på kinder man aldrig sett blöta. När man stannar upp och känner att det gör ont inom en. När man glömmer för en sekund och kommer på det igen. När man ser kyrkan där din kista snart kommer att vara. När man hör någon annan prata om sin farmor. När man pratar om dig som om du fortfarande levde. När man ser på telefonen ditt hemnummer och tror att det är du. När man ser på kort när du var ung och bara ser likheter med sig själv. När man tänker tillbaka. När man stryker kläder och kommer på att senaste gången man strök något var med dig. När man tänker på sommaren och bara tänker på husvagnssemestrar med dig och farfar. När man tittar på gratulationskort du har skrivit med din handstil. När man försöker komma ihåg hur din röst lät. När man sitter och planerar din begravning och allting blir så konkret. När man funderar på om himlen finns och inser att det måste den för där är du. När man ångrar all tid man inte spenderade med dig. När man önskar så hårt för en till sekund tillsammans med dig. När man ser ens pappas uppgivenhet. När man är tvungen att berätta för någon som inte vet. När man ser sympatin i någons ögon. När man för en sekund tror att du fortfarande lever. När man inser att du inte gör det.

Åh, då saknar jag dig.