Stormen river mina ögon röda och sliter
isär min fläta när jag står vid vattnet
och vinkar adjö till honom

Han som smakat mitt hjärtas djup
och som alltid varit fyren på de vilda haven

De gråa molnen förpestar mina inälvor
när jag andas tungt in saltet från tårarna
Vågorna slår mot mina anklar och jag faller
ned till Poseidons botten

Lämna mig här, vid trombernas början
och hemmet för hajarna

Här, här kan min själ lindas in i alger
och räddas från att någonsin behöva känna
något på land igen