Som en stjärnlös vintergata,

speglas jag, otillräcklig.

Som en hand utan fingrar,

saknas jag, trasig, bräcklig.

Som en bris utan värme,

kärlek eller doft.

Som den gråaste idissling,

tuggas hoppfullhet till stoft.

Som vansinnets dissonans,

ekar hjärtslagen i kör.

Som ett ögonblick av klarhet,

innan jordelivet dör.