Älskling
När jag var yngre
(jag vill säga “när jag var ung” trots att jag är tjugotvå)
Då var jag alltid kär
Behövde alltid vara kär
Alltid ha någon nära
Alltid vara en del av en tvåsamhet
Klarade inte av mig själv
Så jag var alltid kär
Tvingade mig själv till tillståndet
Och jag var kär
Du ska bara veta hur kär jag var i kärleken
Och hur kär man kan vara i något som inte finns
När man flyr från sin egen skugga

Vet du hur ont det gör
Att vara kär i någon som man inte är kär i?
Att inse att man tvingat sig själv att tycka om någon
För kanske tusende gången
För att man gråter glas av ensamheten inuti
Jag försökte bota min ensamhet
Med tvåsamhet
Så länge - för länge.

Och du frågar varför jag är så rädd
Varför jag stirrar skräckslaget in i dina ögon
När du säger att du älskar mig
Och mitt hjärta gör tusen slag på ett vanligt
Men det är därför

För hur kan jag någonsin förtjäna något som känns som kärlek på riktigt?