Jag kommer aldrig glömma första gången jag log,
första gången efter att det hände,
då jag helt otvingat log,
utan att något speciellt hade hänt.

Ändå kände jag där, i bilen,
att jag hade anledning nog att le.
Alldeles för mig själv, i min nya bil,
på väg till någonstans jag inte minns.

Men jag minns, att det var första gången jag log.
Och jag minns tårarna som rann ner för mina kinder
För just med det leendet så var jag närmare
att lämna dig och hitta mig själv igen.