Vem vågar yttra det skriande Vilddjurets namn
bärande fundamenten till sanningen på sin rygg?


Vem vill hämta sin själs förmögenheter nedsänkta
i källan av intighet och förtvivlan?


Bara den viljelösa dåren med hoppet fåfängt ristat i pannan

med en krans av brutna blommor smyckande skallen
lika dömda att dö som bäraren
i födelseögonblicket redan bestämda till mull

Bara dåren som regntung och ingeting i sig själv förmår
och vågar låtsas trygg

med evighetens trotsiga grin på sina läppar

innan hon faller omkull