Mitt sinne fördunklat, världen dold i mörker och bitande kyla
Jag ryser, väntar, hoppas – – –

I mitt sinne endast mörker
Men jag längtar –hopp om ljus
Och det hägrar där en gryning
Bortom mörka skogens sus

Men de är skilda åt, de världar
Gryning kommer, världen ljus,
sinnet ännu skugglikt mörk
skogen svart men full av sus

Så jag drömmer, hoppas, längtar
Till en värld av ljus jag trängtar
Inget göra
Endast drömma?
Inte höra
Bättre glömma?

Och så drömmer jag om våren
Så går tiden, så går åren
Hägring kommer, höstar går
Allt förändras, allt består

Vad har skett, säg, vad är kvar?
Vart försvann de år som var?

Och jag hör bortom mitt fönster
Ännu dystra skogens sus
Bortom talltopparnas hägring
Skymtar än en värld av ljus