valpens pinne är det bästa,
och en sol
över gräset

drar ut dagen, sträcker
våra fingrar vidare
på en regnig ruta i maj

till en kväll och
ett rus,
en ångest att vara

vår egen,
som raukar

där
tidslösa kartor ritar
förnuftet,
i gränserna

i ett stilla hus


och valpen
finns där
nu