Morgonsol skiner i början av oktober
från allt lägre läge, skuggor tänjs långa
men strålar värmer ännu kinder.
Sitter i mitten av höstens färgprakt.
Nyklippt djupgrön gräsmatta
med sina daggtårar glimtar i solljus.
Oväntat, en märklig känsla, solen inspirerar mig…
mina tankars idéer klättrar uppför en solstege,
på solgatan upp till skyar,
till rymden…….!

Jag gör ingen rymdfärd,
inte heller stirrar jag ut i rymden….
Då vi, jag och min maka studerade
medicin länge sedan brukade
vi ofta på tumanhand fundera på livets gåta.
Vi kom aldrig fram till en lösning framför
detta svårlösbara olösta problem!
Ingen ledtråd eller vink vid födelse eller död
varken i förläsningssal eller på patologis amfiteater.
Vår fantasi reste på mångata till rymden.….

Rymden inspirerar, men den är för omfattande
att den skulle bli plötsligt klar för mänskan.
För stora dimensioner att ringakta den
eller vara spetsfundig och tro att behärska den.
Vår kunskap om rymden omfattar fakta,
även många mystiska fantasielement.
Då min mormor avled, grät mamma av sorg,
hon tröstade oss efterlevande med ord,
titta stjärnhimlen, ”momi” vinkar där i rymden…

Himlakroppar.
Sol, måne, stjärnor, planeter, galaxer, vintergata
har genom tiderna varit passionens objekt
i människans fantasi.
Beundran, rädslor, mysterier, sällan klar som dagen!
Känslor som följer oss intensivt,
har mycket att göra med oss, i glädje och sorg,
många antagande onch hypoteser, förhoppningar,
roller att spela i skapelsens drama.

Jag gillar
att sitta, titta tidigt på sommarmorgonen
på havsstrand, solens uppgång, en ny dag gryr,
ligga på en solvarm klippa och se skyarna över mig,
se hur vita smala molnstrimlor glider på himlavalvet.
Berörande dramer är solnedgång,
månens kretslopp, stjärnfall, solförmörkelse,
att titta på natthimlens otaliga stjärnor.
Gärna anser jag att små fjärran ljus, ”rymdfönster”
hör till himlens värdshus liggande
i rymdens avlägsenhet, utom räckhåll för mig….. !

I vår religionsfilosofi sägs det att det finns rum
i himlen för alla som tror!
Min momi vinkar redan där mamma konstaterade,
tanken är vacker och smeker mitt barnatroende.
Tycker att jag slutar flyta ut
med något i samband med himmelsk rymdsfantasi.
’Om man ser samtidigt fullmånen, en vit häst och
hör göken gala, kan man önska
och sitt önskemål går i uppfyllelse!’ Lycka till i ditt försök!
’Då det regnar och solen skiner samtidigt,
sägs det att det står bröllop i himlen.’
Alltså, finns det liv i rymden……..?

© Heikki Hellman 2014-10-02