Jag kan aldrig tänka klart
intalar mig att det som aldrig
aldrig någonsin får hända
inte sakta smyger sig in
knackar varsamt på porten
till det pulserande och känslosamma
och sakta stiger på

Det jag trodde som barn
vet jag nu är helt fel
men varför känns det så hårt
varför dunkar det i bröstet
och varför känns det som om
....

Våga inte ens tänka tanken
med emfas i rösten skriker mitt inre
att det är ju så förbjudet
vägra låta dig kidnappas
det får aldrig någonsin nämnas
och även fast jag leker med tanken
bara ibland jag lovar
försöker jag tysta ner
"det var du som skrev reglerna"