Och så blev jag fast med min rivande,
molande minnesbild
av din raka hållning i bardisken
din självsäkra ryggtavla
som utifrån, som en filmbesökare
när du ler åt min vålnad
som ser ut som mig
fast för fem år sen
och hon är slank och vacker
och jag är vardag och jag är frukost
när någon skrattar
och någon nuddar en hand

någon är någon du träffat
flera gånger jaha

så försvinner jag ner under golvet
under gräs, jord, lava och sten
för jag vet var ditt huvud är

och hjärtat lämnade du hemma
din blick hos någon annan