Och jag tänker på olycklig barnkärlek
allt jag inte vet om dig
allt du vetat om mig
sett mig på avstånd
växa upp, träffa andra,
bli nervös och titta bort
låtsas som ingenting
men bli knäsvag
på en nyårsafton som vuxen
som snart tjugofem
i mustasch och jag i diadem
om drömmar du hade om din
drömtjej
nu i en tvåa i hornstull
du har pins på din kavaj i manchester
och jag berättar allt om våra gamla vänner
går igenom minnen, varsamt, roligt
skrattar och kedjeröker och ingen går in
folk kommer ut
i olika gäng, stundvis och stannar en kortis
vi stannar
i flera timmar, kanske hela kvällen
och det här betyder ingenting
det är bara två barn
som blivit vuxna, vuxit ifrån varann
och gamla kärlekar
som tydligen
bytt skepnad
men någorlunda detsamma
dina drag är liknande
och jag känner egentligen inte dig
men det är som att vi alltid träffats
och jag känner igen en känsla som
känns igen utan förklaring
den känns hemma
som min lilla småstad
som mitt barndomsjag
och du är ditt barndomsdu
du är du och vi har aldrig känt varann
förrän nu
det är nu
du kanske tror det är ödet