Höstdag gryr sakta, försenad,
tycks inte kläckas alls,
slumrar spöklikt
innan dimman lättar.
Lönnar står rödglödande
lönnblad fallna av
täcker rotstockar vitsigt
röda runda dörrmattor!
Vissnade färgrika löv rör sig
i lätt vindpust först sedan
blir sopade av vinden,
de lättaste ger sig av med vinden,
dansar, rullar, flyger i luften
söker efter ett ställe att landa på.
Ögonblicket är glatt men även trist!
Höstlandskaps karaktär fördjupas.

Duggregn fuktar ansikte,
fukten är tät
den klibbar vid hyn!
I dimma mjuknar
omgivningens skarpa konturer,
hus, träd, skog
löser sig i vit mjölkdimma!
Bland dimslöjor hörs ljud.
Flyttfåglar orienterar sig mot söder,
mörker och kyla driver dem på flykt.
Hösttecken ökar!
En skara kajor mot gula löv,
en sympatisk vy ,
flaxar upp och sätter sig
på kyrkans tak, trivs därifrån
att iaktta vaknande kyrkoby !

Ockragula åkers stubb i förrgår
är nu upplöjd och svartmuskig.
Gyllene halmbalar vid åkrar
väntar att bli hämtade i ladan.
Höst är här.

© Heikki Hellman 2014-10-05