Ja visst säger jag många gånger att jag är tacksam. Två till tre gånger i veckan. Nere i en källare där likasinnade med samma sjukdom som mig sitter. Vi delar om livet. Hur vi gör för att få ett så bra liv som möjligt.
"En dag i taget" är det ända vi behöver tänka på.
Det viktigaste först. Nykter idag. Jag tar alltid detta beslut innan jag kliver upp ur sängen. Känns som en bra start på dagen.
Andra, hur har jag sovit? Har hjärnspöken plågat mig i natt? Nej ok vad bra. Då gör jag om samma prosedur i kväll igen.
Tre, mat! Håller jag mig mätt och belåten hela dagen? Ja sådär, ibland springer vettet ifrån! Vem blir lidande? Dina arbetskamrater, träningskamrater, i värsta fall den du håller kär. Om nu det skulle vara fallet.
Fyra, jag måste fylla hållet i mig. Varje dag måste jag göra nått som gör bomull för själen.
Träna, skapa musik, städa, tvätta. Detta gör att känslan i mig säger. -Titta, du kan ju
Rutiner i livet gjorde mig till en normal!! människa.
Har hatat rutiner sedan jag flyttade hemifrån. Vad spelar det för roll om man äter glass, pizza mitt i veckan. Ska väl ni ge fan i!!
Jag det gick ju bra. Nej fy, aldrig mer tillbaka till det livet.
Fem, var ödmjuk och kärleksfull varje dag!! Det blir så mycket lättare då.
Du väljer vad du tänker.
Hade otroligt svårt för detta i början. Nu går det i alla fall åt rätt håll.
Sex, relationer. Den absolut mysigaste punkten av alla.
Jag har jätte bra relationer till mina nära och kära, så som far och mor och lillebror.
Men till kvinnor går det tyvärr inge vidare. Rädslorna styr. Prestation, kontroll och otacksamhet kommer relativt fort. Åtta månader ungefär.
Vad vill jag ha?
Jag måste nog göra som dom säger. Börja med att hitta dig själv. Kärleken till dig själv. Du duger så som du är. Av med alla masker. Be om hjälp om du inte klarar det själv. Du har gått med blodig panna i sjutton år, det är bra nu. Dags och be om hjälp!!