Jag förstår inte språket
under stadens siluetter
allt är så förändrat
där vindsjälarna talar
torget bär en tomhet
änglarna är främlingar
och sorgen är mörker
vid igenlåsta salar

Jag förstår inte regnet
och meningen med livet
dropparna som tårflöden
mot kinden rinner de ner
det bränner mot huden
kring solstrålens dans
smutsig är kärleken
och aldrig att den ler

Jag förstår inte vinden
som sveper in från norr
bärande sina toner
och klanger mest i moll
hammarslagen som ekar
de hörs med tydlighet
söker sig till örat
från alla tänkbara håll

Jag förstår inte mörkret
och färgen som den bär
när stjärnorna tindrar
med svaga nysanser
rösten från himmelen
är svagast i skymningen
och språket som talas
spelar falska seanser

(Copyright © ULJO)