Jag har smitit
bort ur dimman
till en plats
långt från stan
där i klostret
får min själ
be om nåd
i en annan klan

Jag kan skriva
utan pennor
på en strand
nära havets famn
där i gruset
blir det bilder
men jag glömmer
mitt eget namn

Jag har gömt mig
i en förort
nästan livlös
utan några spår
ut ur dimman
kryper själen
och med lärdom
kanske jag förstår

Jag har dragit mig
till dunkelheten
mot scenen
till mitt eget liv
ångestfull står jag
mitt i dansen
som jag erövrar
med långa kliv

Jag har stannat
i min trygghet
mellan pärmarna
står jag ganska still
ingen minns mig
där i dimman
men jag andas
om du bara vill

(Copyright © ULJO)