Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sommaren

Så låg den där
ändå till slut,
bland näckrosorna,
omsluten av måsarnas
stimmande skrän, och
granskogens evighetssus.

Sommaren.

Jag försökte fånga den,
men i samma ögonblick drev
en svalare bris in från sjön,
och sommaren gled ur mina
händer, och sjönk
till botten.

Jag såg den glimma
där nere en stund,
i reflexerna från
solens sista strålar.

Sen vällde hösten in
över himlen, och kvävde mig
där jag satt vid stranden.

Jag satt kvar för alltid.
Sen reste jag mig.




Fri vers av Persson
Läst 345 gånger
Publicerad 2006-04-03 20:29



Bookmark and Share


  Sebastian Lönnlöv (sidhe)
"Jag satt kvar för alltid.
Sen reste jag mig."

Ännu en underbar omöjlighet! Och ett riktigt bra slut.

Småpet: Det behövs inga kommatecken före och. I slutet av tredje versen skulle du inte bara kunna slopa ett kommatecken utan också det ena och:et för att undvika upprepning.

En inte helt finslipad text, känns det som - men med många kvaliteter och sann känsla.
2006-04-18

  Yvonne Vigstrand
Tänk om sommaren kunde stanna för alltid.....!
Nu är i alla fall våren här....

Mycket fint!
Kram Yvonne
2006-04-16
  > Nästa text
< Föregående

Persson