ditt alarm väcker mig
med
huvudvärk och depression
och en smula ångest - självklart
jag kan inte öppna ögonen
det känns som en spik bakom högra ögat
och i badrumsspegeln har jag blodsprängda ögon
- i verkligheten också, för den delen

jag spiller ut mitt kaffe på universitetet
över golvet, bordet och helvetevadjagskafuckaallt
jag sitter kvar - jag orkar inte ens springa efter papper
andra reagerar snabbare än mig
det känns som att jag sitter fast i mig själv
jag lyssnar inte på ett ord de andra i rummet säger
och i badrumsspegeln orkar jag inte möta min blick

hos mamma står det
"carpe diem" på väggen
men jag carpar diem när jag orkar
bara inte idag
jag tar oxascand och håller andan tills den börjar kicka in
det känns som bomull bakom ögonen
och i badrumsspegeln har jag tomma ögon
- i verkligheten också, för den delen