Nu lyser stjärnorna
mot havets ensamhet
den sista segelbåten
har dragit sig mot land
i horisontens dunkelhet
möts natt och dag
tidlösa konversationer
med vänskapliga band

Nu tindrar stjärnorna
mot vagabondens vägar
de uttrampade skorna
är trasiga och nötta
rastlöshetens själ
har svårt att slås till ro
ensamheten är bultande
och andetagen trötta

Nu brinner stjärnorna
mot himmelens kupol
solnedgångens längtan
att söka lugn och ro
nattbrisens hemlighet
är orörd och helig
nyfiket förföriskt
bjuds här andlig tro

Nu glimmar stjärnorna
mot vaknande morgon
de sista nattflanörerna
bär dunkelhetens gåva
en fråga till framtiden
ger svar från universum
mörkrets hemligheter
går hem för att sova

(Copyright © ULJO)