Jag fann mig på en stol idag, kunde inte fly den heta solen. Svetten blev till en syndaflod och insikten blev glasklar.

Jag trevade efter de sista stråna och byggde mig en ark.
”Jag ger aldrig upp”
Tanken darrade i mitt minne.

De sista timmarna satt vi alldeles still
Vi förstod att det var nära.
Alla djur var av samma kön och timmen den var slagen.

När Titanic sjönk stod vi och klamrade oss fast vid relingen.
De sista minuterna flöt förbi
och vi älskade med våra blickar.
”Håll mig hårt” viskade jag tyst,
medan vi sjönk ner i ett dis
av förundran och lättnad.