Det var falska illusioner
till samvetslösa toner
en logisk ekvation som bar det fram
för i köket sjöngs refrängen
fastän man förbisett poängen
att man inte kan andas under sand

När kärlek blir logik
så mister livet sin mystik
och allting annat sjunker ner till botten
För när du synar och beräknar
så blir stjärnor bara fräknar
och någon annan äter frukten, fast du sått den

Flickan väntade där vid fönstret
och särskådade mönstret
för att sedan hastigt vända blicken rakt tvärtom
för skogsvarelsen som kryper
genom skuggvärlden som dryper
han bär sjukdomar långt bortom allt förstånd

Det var en cirkuscabaré
där publiken satt på sne
och skrattade åt clownen som var en spetälsk
Han kämpade och drog
tills tältet tystnade och dog
och den sorgsna lilla dvärgen blev som nyfrälst

för när han tappade sin arm
i skäggiga damens famn
så skrek hon så tältet börja rysta
linan börja svaja, fick lindansare att falla
och publiken i hans inre de blev tysta

För till alla sorgsna toner
skapas gasmoln utav joner
och liken i manegen är så stilla
trots att allt är metaforer
förpackas de i lådor
och rullas in i masugn för att grillas

vad vill jag då säga
om att kunna hejda
för att torka dina tårar på din kind
att jag är ledsen över pressen
den eviga processen
som maler drömmarna som gjorde mig så blind

för sanningen som dagas
är att allting kommer flagna
fast man sitter kvar i samma mönster
och jag hoppas på en ändring
en vackrare förändring
för flickan som sitter vid sitt fönster

Vet inte om du älskar eller hatar
eller bara ratar
alla orden som nu blir denna sång
men inget kan förmå mig
att tystna fast det slår mig
att jag vill skapa nya drömmar än en gång