Jag byggde en bild av mig som stark,
men numer faller jag sönder.
Min fot föll av i måndags
och mina tänder trillar ut.

Jag har vandrat här länge
och nu stapplar jag mig fram.
Tuggar fradga, spottar blod
och vrider mina fötter mot skuggan.

Se mig sen den jag var, skulle bli och längtade efter.
Inte som den som förvanskades,
låstes in och glömdes bort.
Det finns bitar i mina gener som beskriver mitt ursprung.
Mitt original, min ritning
och mitt mål är att föredra.
Inte denna skugga
som ännu bär mitt namn.

Trycker mitt sigill
över en bortglömd saga
Jag vandrar stillsamt vidare
med min enda fot, tandlösa mun
och försöker att glömma resten.



Innan kvisten bröts var trädet ståtligt
och vinden sjöng i dess grenar.

Jag ritar med kritor på dess stam.