Jag längtade till stjärnan
där hoppet står i brand,
där godhet slåss för vänskap
med facklan högt i hand.
Där allas blick bär kärlek
i spegelns blanka glas
och alla barn för evigt
blir bjudna på kalas.

Jag ville till den platsen
där fel har blivit rätt,
där de med knutna nävar
glömt hatet i balett.
Där viljan är förutan
malört eller mål
och alla band av enhet
är vävda utav stål.

Jag såg den långt i fjärran,
i vintergatans mitt,
där ljuset utav tankar
är tätt och inte spritt.
Där ögon möter ögon
i ömsesidig blick.

Den syns ifrån min trappa
som en liten prick.

Av lump och gamla drömmar
jag byggde mig en båt
med stora vita vingar
som viskade förlåt.
Jag lättade mitt ankar
och gav mig av i hast,
nu stiger jag mot himlen
med friheten som last.