Nu är frostnatten redlös
och parkbänken värmande
sista flaskan är urdrucken
bortslängd mot en sten
det finns bortglömda själar
i de mörkaste kvarteren
ett viljelöst uppträdande
på en publikfri scen

Det är tomt på stolarna
på kvartersrestaurangen
inga bortglömda smulor
för uteliggarens spis
vimlet på gatorna
har tagit sin tillflykt
ingen kärlekstörst släcks
där i råkallhetens dis

Nu är kyrkogården kall
intill tårarnas palats
en doft av tungsinthet
sprids som singlande blad
ett brev till en älskling
som aldrig blev postat
kastat i papperskorgen
vid en själlös estrad

Systembolagsskylten lyser
neonljuset flimrar
törstig är uteliggaren
den missanpassade dåren
polissirenerna tjuter
vid jakten på en mördare
lindrar oroligheternas teater
som en salva över såren

Nu är frostnatten sjungen
morgonljuset strålar
kön till socialjouren
ringlar genom morgonruset
fabriksvisslan ljuder
och vardagen är smutsig
staden känner vibrationerna
från motorvägsbruset

(Copyright © ULJO)