Sovande snödroppar vaknar i takt med att
lövdaggen droppar på ordet som sagts och
som ångrats och hängt kvar i skam och förakt
tills det ensamma ordet är nött och abstrakt

Och svarta små fåglar bygger ett bo
i det murknade trädet där ordet får ro
i en vagga i vinden i vårsolens strålar
som smeker det varmt och i färger det målar

De klär det i fjädrar av sköraste tyger
tills ordet i vårkvällens molntussar flyger
för ord som blir glömda och fyllda med ånger
får vingar och liv genom fåglarnas sånger

Och vissnade snödroppar tynar i jorden
som lövdaggen ångas och lyfter från orden
för svarta små fåglar i skymningens hjärta
har fjädrar som döljer ett ord fyllt av smärta