Blås eld i mina lungor
Som paniken som griper mig när okänt nummer ringer
Ta mig till det droginducerade tillståndet av fullständig frigörelse

Ave Imperator, nos morituri te salutamus
Verklighetens abstrakta mönster begår självmord i ett fallande korthus
Mitt hjärta rusar iväg i en orgie av ruttnande blod

Med en spya som fastnat någonstans mellan magen och halsen
Vinglar jag mellan rader av stoiskt tyst betong
I en dröm som tappade bort sig någonstans på vägen

Parasit, förtär mig