Han sitter där ensam
och huset är öde
i alla rummen
gapar tomheten stor
ångesten skriker
på alla barrikader
sedan hon försvann
en saknad som gror

Det glimmar ett ljus
vid en bomullsgardin
men blanka är tårarna
i droppar av stearin

Hon sitter där ensam
barnen har somnat
vännerna på krogen
och tankarna tar fart
ingen att kramas med
sedan han försvann
tomheten bränner
kanske bättre snart

Det fladdrar ett ljus
vid ruset av ett glas vin
och sorgen betraktar
droppar av stearin

De sitter där ensamma
långt från varandra
längtan blir större
till försoningens hand
telefonen ringer
en skön konversation
skeppsbrottets tid
når trygghetens strand

Det brinner en låga
ur ljustaken av porslin
tårarna av glädje
likt droppar av stearin

(Copyright © ULJO)