Dis och dimma påskyndar den
mörknande eftermiddagen,
trottoaren jag går på är fylld
av våta bruna höstlöv, och
luften känns precis som den
brukar i mitten av november


Träden är kala, och de grå
tunna grenarna tycks slingra
sig kring varandra när en
mjuk vindpust letar sig fram
genom grenverken – där jag i
ett ögonblick av fantasi tror att
grenarna på så sätt vill skydda
sina stammar från kommande
kyla


Några ensamma rosknoppar som
bestämt vägrar vinter bjuder mig
fortfarande sin prakt i parken -
vilket skänker inre styrka och
rofylld glädje som jag skall vårda
ömt i min hjärnas hårddisk för att
plockas fram under vintern när
naturen vilar…..