De första skrevs med flickan i ena handen och pennan i den andra.
snabbt.
De följande med en inneboende ängslan
försiktigt tassande.
Sedan kom raseri-dikterna.
Vrede, ilska, bitterhet var deras klangbotten

Långt efter kom saknadens dikter.
De var de vackraste.
När de skrevs,stod en lång mörk man bak mig. Läste över axeln.
Döden är släkt med Kärleken.
Saknadens tvilling är Längtan.

I den trettiosjätte dikten samlar de löv tillsammans
för att begrava flickan.
ue.