sirliga violer i hennes ögon där
de röda rosorna lever på kind
smeker linnéa i hennes andedräkt

betraktar henne uppkrupen i soffan försjunken
i tankar och hon är omgiven av den tätaste
granskog ibland lever hennes ögon över en bok
jag kan höra vindarna då hon byter blad

slokande löjtnantshjärtan i hennes gång är
smärtan i mitt hjärta önskar henne styrkan
som maskrosens kamp att söka ljuset
och tränga genom den svartaste asfalten

om natten kan skogsstjärnans sinnliga
försiktiga små hjärtslag höras då hennes 
andning givits takten av kungsängsliljans
smäktande klocka vaggad av sömnens frid
medans murgrönan klättrar huvudkudde