kan fortfarande höra
perrongluften, den signalerar ett slut.
orden i strupen är en
strypsnara och
vid mina fötter, är en pöl av ord.
mina händer blöder igen.
men du ser bara mina ögon
som ser dina smilgropar, ser dina händer
inte i mina.
som kurrande duvor dröjer de
i varandra, surrade om varandra.

mitt Berlin har börjat blekna nu
men ja, jag drömmer mig kvar
med block, bläck och duvorna på Alexanderplatz