Det gör ont att leva i denna kroppen
Dag ut och dag in , siktar men siktar aldrigt riktigt mot toppen
En tom skalle och en brusten själ
Vad har ens mitt själ för skäl?
Att leva i ruiner av missnöje
Och alltid känns att man görs till åtlöje
Krafter och mod jag samlar
Med dagar och dag in ändå undgås
Natten faller och jag är vaken
Tårarna rinner har man sett på maken
Ett brustet golv och ett brustet damm
Fan vad jag känner mig vilsen, dags att räkna lamm
Eller får, om jag nu en stund sömn kan få.