... än man kanske kan
och eller vill tro ...

... vilka finner 
såväl sin lycka
som sitt levebröd
på att känna av
affärsmöjligheterna
kring liv och död ...

... De lever på
sin skicklighet
på att finna och infånga
sådana som 
på sin väg
från vaggan
mot framtiden
kommit dithän
att de är närmare sin grav
men ännu ej funnit sinnesfriden ...

Ty som vi alla vet
är det inte blott myt
utan krass verklighet ...

... att när Fan blir gammal
blir det lätt som så
att han börjar bli lite religiös
nu som då ...

... eftersom andra sidan graven
kommer allt närmare
för varje steg i livet han tar ...

Och även om det tidigare
i hans liv funnits tvivel
så vet man ju vad man har
men inte någonsin 
vad man kommer att få ... 

När en sådan människa
möter någon som är så generös
med hopp och löften
om genvägar till den himmel
som känts så hopplöst 
oförtjänt och därför omöjlig
att någonsin ens
kunna drömma om att nå ...

... Vad är då
några tusenlappar 
som tack för hopp och löften
om att himlen kanske 
kanske likväl är vad som väntar
den dag man livets slut når ?

På något sätt och vis
kan jag i dessa fall
känna att lagen om tre
bekräftar sig
och att det är gott
precis så som det é ...

Men för varje 
infångat offer 
som får vad den förtjänar
är det tyvärr 
så fruktansvärt många fler
oskyldiga som redan skänkt
allt de äger och har 
till andra behövande 
och inte längre har
så mycket själva kvar ...

Goda människor
vilka redan tidigt
i början av slutet av vägen
till sin grav
helt oförtjänt
drabbas av
dessa asgamar
som ej nöjer sig 
med mindre än 
att inte blott ta allt 
som de ännu har kvar
utan även
i all sin självgodhet
avnjuter deras sista 
iniktsfullt besvikna andetag ...