Nu är allt tyst inuti
havet som annars är så vilt
- fullt av rörelse,
klara färger och vakande ögon
i ständig jakt och flykt -
är nu mörkt och stilla
ett lugn som infinner sig
när kampen är över
och allt liv är bränt

Nu står jag här
i ett tomt skal som kallas kropp
utan mig själv, tyst inuti
ångesten har härjat fritt
och tagit mig med sig
när den flydde min kropp

Ett stilla vrak djupt nere i gyttjan
en gång ett resligt skepp under solen
det är vad som är kvar av mig
då havet tog min själ till fånga