En doft av svaghet,
något bortglömt vi ändå vet,
tillkallar våra odjur från Krita,
vi låtsas ej om hur de i oss slita.

En doft av svaghet,
vårt förblindade förtret,
lika nyckfull som övergiven,
i de staplande ojämna kliven.

En doft av svaghet,
en droppe gift av okänt sekret,
vid mötet slita bort vårt hopp,
likt en doft av död kropp.

En doft av svaghet,
lika lögnaktig som otrohet,
en dödlig törst utan vatten,
den föreviga ändlösa natten.